Fredrik & Martin – Ironman 2010 It's simple, but it isn't easy.

Vasaloppet race report

Medalj i äkta guld

Vi hade turen att åka med Kjell och hans buss till Älvdalen, det innebar att vi på morgonen åkte in norrifrån via småvägarna och Sälen ner till Berga by. Inga köer alls så vi hade gott om tid när vi kom fram, till skillnad från de stackare som sprang mot starten 0815 efter att ha suttit i kö hela vägen från Mora.

Vi anlände till starten vid 6-tiden på morgonen, fållorna skulle precis öppna. Kön in till startled 3 tog ca 30 minuter, det är inte en helt bekväm upplevelse i -16 kan jag meddela. Väl inne i fållan hade jag inte tänkt ut vart jag skulle lägga skidorna mer än att jag skulle hitta dom sen när jag kom tillbaka. Jag valde 3:e spåret från höger, ganska långt fram. Efter skidinlämning joggade jag bort till bussen för att värma mig, äta min SYNTETISKA carbo-gel och bara vila.

0745 var det uppvärmning, av med överdragskläderna och 0803(!) höjdes reklamskyltarna som delat fållorna och fältet gled iväg. Det gick fort över fältet och upp mot backen, jag visste nu att jag skulle få gå innerkurva uppför backen. Det är lite brantare i högerspår vilket gör det svårare att hålla ihop skidor och stavar uppför, man vill gärna saxa men då riskerar man att någon göteborgare (för det vara bara dom som hördes) trampade av skidan eller staven. Om det eventuellt, mot förmodan, kanske, skulle bli en start nästa år tar jag vänsterspår uppför backen. Väl uppe skrek en av göteborgarna "Gött att va uppe för dänna jävvla horbacke!" Jag var beredd att hålla med.

Ute på myrarna mot Smågan föll modet, jag fick slita rejält för att inte bli ifrånåkt. Glidet var kass och det gällde att behålla lugnet. Passerade Smågan 44 minuter efter att jag startat klockan i Berga by, det visade sig senare att officiella klockan startats 3 minuter innan, det skulle få konsekvenser längre fram i loppet =)

Inte mycket att berätta om fram till Mångsbodarna, väl där funderade jag på att valla om men skippade det och gled snabbt igenom depån. Jag drack minst 2 muggar i alla depår, mest sportdryck, men det var ingen trängsel direkt så det gick att glida genom och greppa muggar i "farten". Efter mångsbodarna var det min tur att leka göteborgare, minst 100 pers gled förbi mig i nerförlöpan, jag skrek rakt ut vid ett tillfälle. Enormt frustrerande.

I Risberg blev det raka vägen till Toko-boden. Det polerade upp och försökte fixa lite glid och det blev faktiskt bättre. Jag kunde gå med hyffsat i 5-6 km men sen var det tyngre igen. Nu började jag inse att 6 timmar skulle bli tajt, medaljen hade jag ingen koll på eftersom jag inte visste något om täten.

Framme i Oxberg refererade speakern elitens målgång i Mora, jag hade då varit ute i exakt 4 timmar och hade 28km kvar till mål. Jag hörde speakerna säga att täten precis paserade 4 tim, tittade ner på min klocka som stod på 3.56 och hoppades att det var ett missförstånd eller att han bara inte var så exakt. Snitthastigheten hit för min del hade varit 15.3km/h, stressen började infinna sig. På väg ut från kontrollen ropade Charlotta och Pontus Frondelius några glada hejarop, det behövdes =)

Photomics fotograf var där bara för min skull

Jag kämpade med glidet förbi Hökberg, tänkte stanna där och fixa vallan men det stod en gubbe vid boden så jag skippade och slet vidare. Vätskebalansen var allt annat än i balans så Stadiums depå och diverse småklubbars service var livräddare. Tack Ulricehamn som gav mig en vattenflaska nånstans innan Hökberg. I Eldris stod det still, jag hade inte mycket kvar i rygg och armar och i ren desperation kastade jag in skidorna i Toko-boden där, rätt eller fel men de la supersnabbt på lite blöt glid, det hjälpte inte ett skit kändes det som. Kanske var det där jag tappade 6-timmar?

Inne i Mora hörde jag kyrkklockorna klämta och insåg att det var kört, jag hade fortfarande tid på min klocka men insåg att de nog släppt iväg oss några minuter efter 0800. Tydligen synkas inte klockan med starten utan resultaten räknas från 0800. Inne på upploppet ropade speakerna att det var 4 min kvar innan tiden för medalj gick ut. Det var första gången jag log sedan kontrollen i Mångsbodarna. Inne i målfållan hörde jag Coach Karlsson från läktarplats ropa "Härligt Carlén! Medalj!" Väldigt skön känsla!

Jag har aldrig tagit ut mig så mycket i något sportevenemang, trots en hel del cykeltävlingar och annat genom åren är detta det tuffaste jag upplevt.

Min totaltid (enligt Garmin) över 90.04km var 5.58.10. Snitthastigheten blev 15.1. Visst är det surt men raceklockan i Dalarna var inte på min sida denna gång.

Jag är väldigt nöjd med placering 2371 och om efterkonstruktionen i hjärnan får tala så är ju medaljen egentligen ett bättre prestationsmått än tiden? Men frågan kommer alltid att vara "jaha? vad körde du på?" Vi ses i Berga By ett annat år.