Fredrik & Martin – Ironman 2010 It's simple, but it isn't easy.

Tempobågs-test mot Karlstad

I helgen var det 30-årsfest i Karlstad och för att inte tappa allt för mycket träning bestämde jag mig för att ta cykeln mot festlokalen. Målet var dels att få ett bra distanspass men även att testa en längre tid i tempobågarna.

Solen sken när jag gav mig av från Linköping strax efter kl 9 på lördagsmorgonen, det höll ungefär 20 minuter, efter det hopades molnen, vinden tilltog och en liten oro för regn började sprida sig i huvudet. Regnjackan låg inklämd under cykeltröjan så jag var rustad även för sämre väder så det var ändå lugnt. Vinden var stark och inledningsvis väldigt bra, hade sida medvind första biten upp till Tjällmo, därefter gick det sämre. Första timmen var snitthastigheten nästan 34km/h, sen sjönk den hela tiden medan terräng togs upp till Zinkgruvan, sista biten in mot byn var grusväg, i övrigt vackert med de djupa skogarna!

Från Zinkis körde jag lite fel men hamnade till slut i Askersund för att sedan segla vidare mot Laxå. Ute på slätten innan Laxsjöarna blåste motvinden från helvetet rakt i ansiktet, benen började bli sega och jag ville bara att Anna skulle dyka upp i bilen och erbjuda mig skjuts. Anna och Martin Nihlén åkte från Linköping kl 12 och nu var klockan ungefär 1230 så jag insåg snart att jag fick fightas med motvinden ett tag till. I Laxå åt jag upp det som låg kvar i ryggfickan, en banan och lite Euroshopper-choklad, sen vidare nordväst. Strax innan Degerfors tutade en bil till och passet var över. Nästan inget regn, mest medvind och allmänt skön känsla efter 4,5 timme i tempobågarna. Jag längtar till vinterns och vårens distans, då kommer det bli längre och förhoppningsvis (i vår) lite bättre snitthastighet. Denna gång landade den på 31,5km/h, målet på Ironman är att nå 35km/h i snitt, det ska gå!

Tiden i tempobågarna då? Jo, ganska bra, lite öm i vitala delar men rygg och annat som brukar kunna krångla kändes mycket bra!