Vinokourov eller Ivarsson?

Tre pundare på Giro del Trentino nu i veckan
I påskas var det träningsläger med CK Hymer. Sedan dess har jag kört många många härliga mil på cykeln, nu i veckan fick jag lite hjälp av Andreas Weckfors med mitt träningsupplägg, det uppskattas mycket! Alltid bra med nya ögon på det man ofta formar mer efter vad man själv vill och är bekväm med än det som ger bäst resultat.
För min egna del så är cyklingen ABSOLUT roligast av triathlongrenarna. Jag gillar löpning och har gjort några hyfsade tider på sträckor upp till 10km, har tävlingssimmat som tonåring och tycker att det är en av de mest underhållande sporterna att se på ex VM och OS men cyklingen står i en klass för sig.
Det finns dock lite smolk i bägaren. Såg ni Liege - Bastogne - Liege i helgen? Underbar tävling! smala vägar, branta backar och mängder av entusiastiska åskådare i led efter led längs den 26 mil långa tävlingsbanan. Allt var frid och fröjd tills Alexandre Dopokourov från doplaget Astana kom loss...gick ifrån och vann...Roberto Vacchi var tyst när Vino gled över målllinjen med armarna i skyn, jag med. Det var total likgiltighet. Killen har dopat sig med EPO systematiskt, nekat ihärdigt trots att det var bevisat att hans pappa (!) dopat sig och sedan via transfusioner fört över blodet till grabben.
Man blir sååå ledsen när dopoffren får komma tillbaka och göra succe, nu i veckan vann Ricardo Ricco en seger i Giro del trentino som för övrigt även hade "stjärnor" som Ivan Basso och Dopokourov med. Bassos syster är för övrigt under utredning för langning, hon har tillsammans med Eddy Mazzoleni, även han proffs...försett italienska "Campeones" med preparat.
Vino lovade att han skulle ge upp sin karriär när han blev påkommen, därför fick han bara 1 år, sen helt plötsligt hoppade han på proffscirkusen, blev kontrakterad (vilket i sig är helt sjukt) och är nu tillbaka "starkare än någonsin". Rena cyklister (?) som Robbie Mcewen tycker det är rätt att han får en andra chans, jag tycker det är helt fel. EPO/Cera och liknande kräver systematiskt arbete av läkarna, stora pengar och mycket annat skit för att dölja det. Det är inget man "råkar" göra. Ut med packet på livstid och kräv dem på alla intjänade pengar senaste 3 åren.

En riktig vinnare!
Kanske ska byta favoritsport till löpning? Näe just det, var ju dopingskandal där med förra veckan...simning då? näe just det...sport är nog bäst på motionärsnivå...min nya idol är från och med nu Henry Ivarsson som vann Östgöta Motion, garanterat helt ren!
Ronde van Rängeren
Ikväll var det träningstävling med CK Hymer. Målet var att träna lagkörning. Micke hade delat in oss i två lag med följande uppställning:
Lag 1: Lunken, Brengen Gisslar och jag.
Lag 2: Micke, Jakob, Raz, Martin.
Vi var med andra ord chanslösa i en spurt men möjligen starkare uppför.

Keps under hjälmen hade varit snyggare
Min roll var en hjälpryttarroll. Lunken och Brengen är betydligen starkare så jag skulle se till att hålla farten uppe första 30km fram till Svartmåla-backen. Det gick hyffsat även om jag var ganska tom vid sista förningen in i backen. Jag försökte köra från start och hålla tempot uppe. I första backen upp mot Kolbyttan körde jag kontrollerat in i backen med Lunken på hjul, nästan uppe stack Lunken och fick tyvärr med sig alla utom mig, Aspman och Gisslar. Jag trodde att Micke skulle sitta med här också men det gjorde han inte. När jag insåg att vi 3 var ensamma var det bara att börja köra. Vi fick jaga någon km inann vi kom ifatt.
Det rullade på bra ner mot Bestorp, en halvotäck situation var när jag hade tagit en förning och saktade in lite, Lunken gled förbi och viskade att jag skulle släppa lucka vilket jag gjorde. Jakob låg bredvid mig och Lunken gled iväg med Martin och Rasmus på hjul. Jag tyckte det var ganska bra läge, Lunken kan köra sönder de grabbarna vilken dag som helst. Brengen var dock mer tveksam....han hade nog rätt. Jakob låg ju alltså med mig och Brengen, jag försökte få Jakob att ta ansvar men det var inte så lätt, dessutom ville Brengen hålla hyffsat avstånd så han höll uppe lite fart han också. Rätt var det var stack Jakob, det var INTE bra. Brengen och jag fick jaga som tokar för att inte Jakob skulle nå klungan och kunna börja samarbeta med de två kamraterna där framme, då hade vi fått det jobbigt att komma ifatt. Det var aldrig någon fara men vi körde fullt för att komma tillbaka och de tre (med Lunken på hjul) hade precis börjat gå runt när vi anslöt.
Efter det kände jag att krafterna var begränsade. Jag och Brengen försökte hålla tryck in mot Kuseboholm men jag hade inte ork att gå med i Brengens hårda tempo. Han körde mycket starkt här!
Klungan dundrar fram
Jag gick med runt men knappt mer, däremot mosade Brengen ifrån med Rasmus på hjul, med facit i hand var det kanske Rasmus räddning? In mot backen i Kuseboholm/Svartmåla drog jag det lilla jag hade med Lunken på hjul, han gick planenligt iväg med grym fart. Jakob kunde gå med men Martin fick släppa. Jag låg själv men kunde sedan ansluta till Martin. Tydligen hade sedan Lunken och Jakob kört ifatt Brengen och Rasmus. Lunken mosade sedan på upp till Kolbyttemon och fick med sig Rasmus på hjul. De två hade sedan sällskap fram till 200m kvar då Rasmus tryckte till och klev ifrån.
Rasmus vinner
Grym spurtare den där Rasmus! En väldigt kul kväll!
Hymer Camp

Långfredagens gäng: fr.v. Daniel G, Fredrik, Daniel B, Andreas, Michael J, Gustaf, Jakob, Leif och Rasmus. Martin saknas på bilden. Foto Mats Mikiver
Idag var första dagen på CK Hymers träningsläger. Målet är 24 timmar cykel på 4 dagar, det hade varit jobbigt som enbart distansträning men nu är det till råga på allt väldigt mycket intervaller inblandat.
Vi rullade ut kl 0900 imorse, turen gick mot Kolbyttan - Västerby - Brokind - Dal - Rimforsa - Ulrika - V Harg - Mjölby - Ullekalv - Mantorp. Efter 120km var vi alltså i Mantorp, närmare bestämt på Statoil-macken som även har skräpmats-Sveriges "next big thing" som granne (Frasses). Där mötte Coach Mikiver och Södergrann upp med bil. Nu var det lagtempo som gällde. Vi delade in i två grupper där jag hade turen att hamna i den långsammare. Vi klev på ganska bra i medvinden och även om förningarna var ojämna och för långa så hade vi bra flyt. Vi körde 15 minuter och vände sedan för att sakta rulla 15 minuter tillbaka, sen var det dags igen. Andra intervallen blåste det lite mer trots att det var samma väg...brukar låta så när benen blivit (som Mackan nyligen myntat) betongbruk.
5 timmar och 38 minuter på cykeln, nästan 17 mil får väl duga med tanke på att det imorgon väntar 2 x 3timmar intervaller. Nu mer mat och sömn!
Förresten, den här raden är precis tillagd på www.kalmartri.com, no return.
| Carlén | Fredrik | IK NocOut.se |
EDIT: det blev till slut 50 mil distans och intervaller under de 4:a dagarna. Över 17 timmar på cykeln och rejält stumma ben.
Vasaloppet race report

Medalj i äkta guld
Vi hade turen att åka med Kjell och hans buss till Älvdalen, det innebar att vi på morgonen åkte in norrifrån via småvägarna och Sälen ner till Berga by. Inga köer alls så vi hade gott om tid när vi kom fram, till skillnad från de stackare som sprang mot starten 0815 efter att ha suttit i kö hela vägen från Mora.
Vi anlände till starten vid 6-tiden på morgonen, fållorna skulle precis öppna. Kön in till startled 3 tog ca 30 minuter, det är inte en helt bekväm upplevelse i -16 kan jag meddela. Väl inne i fållan hade jag inte tänkt ut vart jag skulle lägga skidorna mer än att jag skulle hitta dom sen när jag kom tillbaka. Jag valde 3:e spåret från höger, ganska långt fram. Efter skidinlämning joggade jag bort till bussen för att värma mig, äta min SYNTETISKA carbo-gel och bara vila.
0745 var det uppvärmning, av med överdragskläderna och 0803(!) höjdes reklamskyltarna som delat fållorna och fältet gled iväg. Det gick fort över fältet och upp mot backen, jag visste nu att jag skulle få gå innerkurva uppför backen. Det är lite brantare i högerspår vilket gör det svårare att hålla ihop skidor och stavar uppför, man vill gärna saxa men då riskerar man att någon göteborgare (för det vara bara dom som hördes) trampade av skidan eller staven. Om det eventuellt, mot förmodan, kanske, skulle bli en start nästa år tar jag vänsterspår uppför backen. Väl uppe skrek en av göteborgarna "Gött att va uppe för dänna jävvla horbacke!" Jag var beredd att hålla med.
Ute på myrarna mot Smågan föll modet, jag fick slita rejält för att inte bli ifrånåkt. Glidet var kass och det gällde att behålla lugnet. Passerade Smågan 44 minuter efter att jag startat klockan i Berga by, det visade sig senare att officiella klockan startats 3 minuter innan, det skulle få konsekvenser längre fram i loppet =)
Inte mycket att berätta om fram till Mångsbodarna, väl där funderade jag på att valla om men skippade det och gled snabbt igenom depån. Jag drack minst 2 muggar i alla depår, mest sportdryck, men det var ingen trängsel direkt så det gick att glida genom och greppa muggar i "farten". Efter mångsbodarna var det min tur att leka göteborgare, minst 100 pers gled förbi mig i nerförlöpan, jag skrek rakt ut vid ett tillfälle. Enormt frustrerande.
I Risberg blev det raka vägen till Toko-boden. Det polerade upp och försökte fixa lite glid och det blev faktiskt bättre. Jag kunde gå med hyffsat i 5-6 km men sen var det tyngre igen. Nu började jag inse att 6 timmar skulle bli tajt, medaljen hade jag ingen koll på eftersom jag inte visste något om täten.
Framme i Oxberg refererade speakern elitens målgång i Mora, jag hade då varit ute i exakt 4 timmar och hade 28km kvar till mål. Jag hörde speakerna säga att täten precis paserade 4 tim, tittade ner på min klocka som stod på 3.56 och hoppades att det var ett missförstånd eller att han bara inte var så exakt. Snitthastigheten hit för min del hade varit 15.3km/h, stressen började infinna sig. På väg ut från kontrollen ropade Charlotta och Pontus Frondelius några glada hejarop, det behövdes =)

Photomics fotograf var där bara för min skull
Jag kämpade med glidet förbi Hökberg, tänkte stanna där och fixa vallan men det stod en gubbe vid boden så jag skippade och slet vidare. Vätskebalansen var allt annat än i balans så Stadiums depå och diverse småklubbars service var livräddare. Tack Ulricehamn som gav mig en vattenflaska nånstans innan Hökberg. I Eldris stod det still, jag hade inte mycket kvar i rygg och armar och i ren desperation kastade jag in skidorna i Toko-boden där, rätt eller fel men de la supersnabbt på lite blöt glid, det hjälpte inte ett skit kändes det som. Kanske var det där jag tappade 6-timmar?
Inne i Mora hörde jag kyrkklockorna klämta och insåg att det var kört, jag hade fortfarande tid på min klocka men insåg att de nog släppt iväg oss några minuter efter 0800. Tydligen synkas inte klockan med starten utan resultaten räknas från 0800. Inne på upploppet ropade speakerna att det var 4 min kvar innan tiden för medalj gick ut. Det var första gången jag log sedan kontrollen i Mångsbodarna. Inne i målfållan hörde jag Coach Karlsson från läktarplats ropa "Härligt Carlén! Medalj!" Väldigt skön känsla!
Jag har aldrig tagit ut mig så mycket i något sportevenemang, trots en hel del cykeltävlingar och annat genom åren är detta det tuffaste jag upplevt.
Min totaltid (enligt Garmin) över 90.04km var 5.58.10. Snitthastigheten blev 15.1. Visst är det surt men raceklockan i Dalarna var inte på min sida denna gång.
Jag är väldigt nöjd med placering 2371 och om efterkonstruktionen i hjärnan får tala så är ju medaljen egentligen ett bättre prestationsmått än tiden? Men frågan kommer alltid att vara "jaha? vad körde du på?" Vi ses i Berga By ett annat år.
| Sälen | 08:00:00 | |||
| Smågan | 00:47:34 | 13,3 | 2123 | 08:47:34 |
| Mångsbodarna | 01:34:05 | 17,1 | 2195 | 09:34:05 |
| Risberg | 02:12:58 | 16,5 | 2236 | 10:12:58 |
| Evertsberg | 03:04:42 | 14,6 | 2349 | 11:04:42 |
| Oxberg | 04:00:10 | 15,8 | 2412 | 12:00:10 |
| Hökberg | 04:40:37 | 13,6 | 2362 | 12:40:37 |
| Eldris | 05:23:57 | 14,1 | 2343 | 13:23:57 |
| Mora | 06:01:19 | 14,3 | 2371 | 14:01:19 |
Höga mål och 3 mörka moln inför Vasan

Ikväll lades sista pusselbiten i Vasalopps-förberedelserna. Olstorp var arenan och det blev totalt 30km i snabba, relativt isiga spår. Jag fokuserade på att köra kontrollerat och försöka hitta ett distanstempo som skulle kunna vara Vasaloppsvärdigt, det är inte lätt! Det blir väldigt lätt att man trycker på lite förbi någon åkare eller uppför någon liten springbacke och vips ligger man högre i puls och armarna börjar kännas. Idag hade jag riktigt dåligt fäste, det är hopplöst även i småbackarna i Olstorp så för att spara på armarna i VL är det nog oerhört viktigt med fästet. MEN skulle jag vara tvungen att välja skulle jag nog ta glid före fäste, det är ändå istort sett nerför hela vägen från Sälen till Mora =) Efter första backen når vi högsta punkten sen går det i etapper nerför hela vägen.
Det finns en del orosmoln på himlen inför söndagen:
1. Vädret
För några dagar sedan visade YR på plusgrader under söndagen, igår var det dock minus igen och nu är det fortfarande minus men en elak front med plusgrader utlovas redan på måndagen, bara inte den rullar in ett dygn tidigare.
2. Vallan
Daniel Brengdahl gjorde ett strålande Öppet spår i söndags, han hade vallat med Pölders grundvalla (vi gillar inte Pölder) och ett lager högflour ovanpå det. Det höll i 30km sen uppfattade han att glidet var sämre än hos övriga. Hans förslag på lösning var naturligtvis dyrare valla =) Pulver! Jag är skeptisk, Brengen hade ju bra glid i början så då skulle pulvret hålla bättre än högflouret? Kan vara så, nån duktig vallare får gärna reda ut detta, på fredag bär det av mot vallaboden för att fixa laggen.
3. Bindningarna
Salomon har lagt ner sina fjäderupphängda SNS-bindningar, det är en helt annan teknik till nästa år och vi är många som vet varför. ALLA jag känner som kör på Salomonskräpet har haft problem. Själv har jag hittills bara tappat en justerskruv så med lite silvertejp håller (kanske) grejerna ihop till Mora, väl där väntar Martin Karlsson skidbål alternativ jordens reklamation till Salomon. Om dom hänger sig så platsgrejen under pjäxan lossnar och man trampar på den hela tiden finns bara ett knep. Stanna och flåsa/andas på den tills den tinat och går att trycka tillbaka, sen är det bara att köra med sladderskida så gott det går (utan bakre infästningen kopplad alltså).
Nog neggat! Det kommer att gå hur bra som helst! Ska bli härligt att uppleva denna klassiker. Målet är 6 timmar men det ska mycket till för att lyckas. Med rätt före, hela bindningar, rätt disposition och en god skopa jävlar anamma kan det gå. Lycka till alla som kör!
Syaslingan
Vilken dag det blev! Nocout.se hade 8st skidlöpare på startlinjen när skottet small kl 10.00 på söndagen. Mitt mål var som jag skrev att stå långt fram och det lyckades jag verkligen med, jag hade en elitlöpare framför mig och drygt 500 bakom mig. Det var minst 10 spår brett ut ur stadion så det var ingen trängsel första 30 meterna, sen blev det värre...Upp i första backen var det många armbågar. Eliten hade Björn-Lind-hoppat sig iväg över fältet så det var vi vanliga dödliga kvar i fighten upp i skogen. Stav mot stav och axel mot axel gick första kilometern ändå hyffsat fort, 3min 45sek. Jag var beredd på att ge allt från start för att hamna i en bra grupp och kunna dra nytta av det på de långa stakpartierna. Andra kilometern fick därför bli den snabbaste av alla, det var bara att öppna spjällen och ge allt för att hänga med och skapa rätt förutsättningar, oj vad det gick, 2:a km på 3min 9sek (snabbaste på hela dagen).
Det flöt på bra de första 2 varven. Daniel Brengdahl kom ifatt efter några km och vi hade sällskap ett bra tag. Han gick urstarkt ut på 3 varvet och gjorde några snabba attacker för att gå ifatt en ensam åkare som fått lucka och jag hade inget att svara med. Inget alls. Det var bara att koppla på damage control och inte låta farten droppa för mycket. Miltiderna blev:
35.30
36.39
38.00
35.23 (ca 900m kort)
Placeringen blev 54:a (av 269 i H21). Det var väl helt enkelt så att det inte fanns mer! Har spenderat eftermiddagen med att (förutom pizza och sömn) analysera andra seedningslopp och det verkar som att det blir minutmarginal till startled 3 även denna gång. Tror inte att det kommer räcka denna gång heller men det är skit samma, då står jag väl där jag förtjänar?
Martin körde stabilt och hade en tuff kamp med Henry där det slutade i spurt som vanns av Martin. De båda gick in under 3 timmar, well done! Anna och Elin fajtades i damklassen och Elin gick segrande efter ett starkt sista varv. Sofia och Lisa kämpade fint så det var på det hela en mycket lyckad dag för Nocout.se!
Inför Sya-slingan
Imorgon är det dags för Sya-slingan! 40km och finfina 10km dubbelspår, och tur är väl det med tanke på att det kommer att stå närmare 600 personer på startlinjen. Jag kommer i alla fall att "hänga på låset" för att få skidorna så långt fram som möjligt. I övrigt är uppladdningen inte mycket att orda om. Idag blir det vila och valla. Inget högflour-tjafs som det snackas om på Funbeat-forum och annat, putsa upp glidytan lite och förbättra fästzonen sen är det bara att låta armar och ben tala.
Nocout.se har många åkare till start, ska bli kul att se de interna fighterna inom klubben! Anna mot Elin kommer bli en nagelbitare! Elin har favoritskapet efter Grotfallsrundan men Anna körde starkt på Vasacamp. Vi ses på Sya Skidstadion

Slaktade kalvspår på Vasacamp
Vasacamp dag 1
Vi parkerade bilen vid Tandådalen, fyllda av förväntan. Skulle spåren vara preparerade??? Det står på nätet att de prepareras vid behov. Vad betyder det? Hur som helst möttes vi av superfina spår. Helt perfekta, möjligen något sträva. Målet var 3-4 varv runt Kalven, det blev precis så kan man säga. Martin körde starkt och tog nog i lite för mycket ibland då han 3 gånger gjorde som draghundarna i hundspannen och rullade sig i snön för att kyla pälsen. Alla Nocout:are körde mellan 3 och 3,5 mil och det var ganska trötta skidlöpare som begav sig på Göteborgs-afterski med två machosnubbar på scenen och horder av medelålders swingers i publiken. Underhållande? Indeed! Frågar Lars vars rumpa var hett villebråd bland damerna!

Mössa och t-shirt. Obligatoriskt!
Vasacamp dag 0
Nu sitter vi framför brasan och njuter efter ankomst till Sälen. Nocout är på Vasacamp, 13 taggade skidåkare i en väldigt fin stuga. Vi har kört 10-15km (lite olika över gruppen) ikväll, imorgon väntar två pass, ett distans på runt 30km och ett snabbpass på 10-15km. Rapport kommer!

Snygga nocout:are
Grotfallsrundan!
Grotfallsrundan! Löst både i spåren och bredvid, vi var många som hade problem med att få stakningen att fungera. Det hade däremot inte Daniel Thynell som vann i stor stil!
För egen del började tävlingen inget vidare, jag och Martin stod precis bakom elitledet och hade bra position ner för första backen, det blev väldigt trångt och vurporna var ett fakutm. Jag gick omkull men slog inte av någon stav eller skida så det var bara upp och iväg. Snittet var högt från start (över 17km/h i snitt efter första milen) och sjönk sen sedan hela tiden för att tillslut landa på 15,14km/h. Målet var att hålla under 4 min per km och det gick precis! Sista 15km var en strid med en annan åkare, väldigt roligt! Mindre roligt att han gick ifrån trots att jag skapade en liten lucka uppför sista backen. Det verkar vara med skidåkning som med cykel, det går bra uppför men sämre på platten.
Anna var med och körde jättebra! Hon tog sig igenom loppet bara några minuter långsammare än rutinerade Elin Karlsson. Martin K hade det tungt men körde stabilt och gick in på 3.07. Min tid blev 2.31 och placeringen 45. Mer sånt!

Fredrik Carlén
Martin Karlsson