Sövde race report
Redan kl 8 på morgonen var det 27 grader varmt. Speakern hade en enda uppmaning, drick! Hade dagen innan fått SMS av min vän Rojne Gylesjö som tyvärr tvingats bryta SM i triathlon pga vätskebrist och kramp. Han skrev bara "Drick massor!"
Det var inte bara varmt i luften utan även i vattnet! 24 grader = ingen våtdräkt, passar mig finfint. Efter förra helgen visste jag att jag simmar hyffsat i jämförelse med tri-eliten. Denna helg var det ett betydligt större startfält som stod på strandkanten och väntade på startsignalen. Både Senior (min klass), Master och Motion startade samtidigt, totalt 187 stycken.
Kl 10:00 small startskottet och alla sprang som tokar ut i vattnet. Jag tog det lugnt för att inte dra upp pulsen för mycket, sprintstartat har jag gjort tidigare, mycket svårare att hitta rytmen då. Sakta men säkert tog jag placeringar och efter ca 500m var det fritt vatten. Efter 750m nådde vi varvningen, härlig stämning att komma upp ur vattnet och runda konerna med massor av publik på sidorna. Varv två var skönt, jag fokuserade på att använda så mycket arm som möjligt och så lite ben som möjligt. Tog en placering till det varvet och var 5:a i senior (11:e tid av samtliga) efter simningen.
In i växlingen och snabbt på med skor och hjälm, knäppte på nummerlappsbältet och kontrollerade snabbt att inget hjul exploderat i värmen, nu äver 30 grader. Jag hade Mats Erikssons mantra i huvudet hela tiden under cykelsträckan. "Bike to run". Det var en kuperad bana med härliga Österlen-kullar som rullade fram i landskapet lika fint som min Canyon rullade fram. Jag hade fint tryck ut till vändpunkten, 6-7ms motvind, på vägen hem var det långa sträckor som gick i över 55km/h, underbart! Vid växlingsområdet fanns langning både från Anna och funktionärer. Det funkade mycket bra tycker jag! Vi körde 3 varv på den 3 mil långa banan. Jag rullade in för växling till löpning efter 2 timmar och 25 minuter på cykeln, 37km/h i snitt och näst snabbaste cykeltiden.
I strävan att etablera mig som en sann triathlet lärde jag mig även att kissa i farten, på cykeltävlingar har man åtminstone dragit upp byxbenet och gjort behovet vid sidan av cykeln, här var det bara att kissa...konstig känsla men det är så man sparar tid, nu vet jag varför det luktade i klungan på Säter =)
I växel till löpning unnade jag mig att dra på strumpor och sätta chip-bandet över strumpan för att undvika blödande skavsår som förra helgen. Stack ut på löpningen med torr mun och starka ben. Inget håll alls! Log faktiskt lite första delen av löpsträckan, det var stiglöpning genom vacker lövskog, inga problem som förra helgen, bara njutning! Lyckades hålla under 4.30 per km första milen men det räckte inte för att hålla gasellerna som jagade bakom mig.
Med 3km kvar av halvmaran såg jag att en kille från Stockholm Triathlon närmade sig. Han tog in snabbt och klev förbi med orden "kom igen nu!" när det återstod 2km. Vi var då i ett villaområde där vänliga grannar hade tagit fram vattenslangen för att kyla av oss lite, tack och bock!

Happy moment!
In mot mål såg jag för första gången under loppet en klocka. Vilken känsla att se den stå på 4.32 med 200m kvar av löpningen! Det hade jag ALDRIG vågat hoppas på! Näven i luften och lätta steg över mållinjen, underbar känsla! Nu växer målet om Kalmar sub 10 fram starkare och starkare, vi får väl se hur kroppen svarar de sista veckorna av träning.
TACK alla som hejjade och tänkte på mig under dagen, det hjälper verkligen!
Läs hela resultatlistan på förbundets hemsida
Mina tider
Simning 1930m: 27:07:07 (5:e tid)
T1: 01:02
Cykling 90km: 02:25:41 (2:a tid)
T2: 01:34
Löpning halvmara: 1:37:45 (8:e tid)
Totalt: 04:33:07 - 5 plats.
Nu väntar 2 veckor stenhård träning och sen bara toppning inför Kalmar. GET IN!
Första olympiska, inte sista!
Säter Triathlon var första deltävlingen i Svenska cupen, det gav en rejäl skopa nervositet med tanke på alla duktiga triathleter som triath-letat sig upp till Dalarna denna helg. Kvällen innan start hade jag den typiska "vill-hellre-sitta-på-uteserveringen-och-dricka-öl"-känslan, det är nog ett gott tecken. Anna och jag bodde på Säters vandrarhem, det är ett före detta mentalsjukhus som nog till och med skulle ge Roy Andersson lite ångest.
Äntligen kom morgonen och det var dags för tävling. Vi gick upp tidigt och jag klämde i mig den obligatoriska havregrynsgröten följt av vatten, vatten, vatten. Det var nästan 30 grader ute redan på förmiddagen så det gällde att ladda på rejält med dryck.
På plats vid starten checkade jag in prylarna i startfållan, insåg att jag var ENDA i hela fältet som inte körde med triskor på cykeln och med snabbsnörning i löparskorna, här var förväntningarna låga kan jag säga. 20 minuter innan start kom beskedet att vattentemperaturen var 19,99 grader, dvs våtdräkt tillåten. Yeah right, mamma åkte på morgonen förbi Vansbro, i älven där var det då 0,7 grader svalare, jag må säga att Ljustern verkar vara en rejält kall sjö om den kan stå sig mot Västerdalälven. Alla arrangörer vill tillåta våtdräkt, det är populärast så.
Planen för simsträckan var att hålla kontroll och teknik hela vägen. Jag ställde mig lång bak i starten och blev förvånad över hur sakta det gick i början, jag kastade mig över/bredvid några medtävlare och avancerade efter 300-400m och sen växte bara självförtroendet. Jag har aldrig simmat så bra! Efter de 1500m hade jag 10 man före mig, jag hade förväntat mig det omvända.
Ut på cyklingen låg jag själv och jagade ett tag men gav upp när två starka grabbar kom ifatt precis innan varvets stora stigning. Det var en kilometerlång backe med bra motlut. Vi tre samarbetade gott och tog snabbt in på två framförvarande. Jag drog mest i vår lilla klunga och försökte peppa de båda andra så att vi höll ett snitt runt 40km/h. Det är enklare med tri-tävlingar, säger man till någon att dra så gör dom det, sånt händer inte i elitklungan i cykel =)
Vi kom ifatt 2 snubbar varav den ene trodde han var stark..i en nerförslöpa när han stått över sin förning och jag körde så gott jag kunde i täten rullade han fram och skrek "Trampa nerför för helvete". jag sa åt honom att lägga sig sist och hålla käften...det gjorde han inte. Han vinglade fram och tillbaka fram till nästa passering av backen, då körde jag stenhårt och lyckade stuka till honom så att han höll sig längst bak. Det var den mest otrevliga person jag cyklat med sen Ulrika Cup 06 då Lucas Persson missade utbrytningen och spenderade dagen med att skrika på oss andra som var kvar i klungan.

In mot växling till löpning, JÄDRAR vad snabba de är på att växla, jag hade inte hängt upp cykeln förrän de var iväg. Jag skippade strumpor, knöt skorna slarvigt och staplade iväg. HÅLL, kramp och smärta. Det var inte roligt mer än möjligen 300m av hela milen. Inte mycket att berätta, det var uppförsbackar, 30 grader varmt och smärta.
In mot mål var jag ändå hur glad som helst, jag hade förväntat mig att komma bland de sista så det var väldigt inspirerande att gå mot en hyffsad tid. Segraren hade 15 min bättre tid så visst är det klassskillnad men jag var i alla fall med och race:ade.
Efteråt fick jag många komplimanger för cykelsträckan, härlig stämning i målfållan. Att träffa nya vänner är lättare över en mugg vatten och en banan än över en stor stark och en plankstek...så den där uteserveringen lockar nu inte längre.
Säter Triathlon – Race ready!
Imorgon bär det av till Dalarna och Säter för min första uppladdningstävling inför Kalmar. Olympisk distans står på schemat. 1500m simning, 4 mil cykel och 10km löpning.
Jag är med för att se och lära. Jag vill framför allt träna på att simma i den torktumlare av folk som kommer att gå loss från strandkanten kl 1015 på söndag. Jag vill även träna på växlingarna och att hitta löpsteget efter cykelsträckan. Med andra ord inga större krav på resultat, men jag kan lova att det ska grillas på cykelsträckan! Det är drafting tillåten, man får alltså ligga på rulle...eeexcellent!

Mycket prylar i Triathlon. Linje-hojjen ska med eftersom drafting är tillåten.
Fredrik Carlén
Martin Karlsson