Medalj i äkta guld

Vi hade turen att åka med Kjell och hans buss till Älvdalen, det innebar att vi på morgonen åkte in norrifrån via småvägarna och Sälen ner till Berga by. Inga köer alls så vi hade gott om tid när vi kom fram, till skillnad från de stackare som sprang mot starten 0815 efter att ha suttit i kö hela vägen från Mora.

Vi anlände till starten vid 6-tiden på morgonen, fållorna skulle precis öppna. Kön in till startled 3 tog ca 30 minuter, det är inte en helt bekväm upplevelse i -16 kan jag meddela. Väl inne i fållan hade jag inte tänkt ut vart jag skulle lägga skidorna mer än att jag skulle hitta dom sen när jag kom tillbaka. Jag valde 3:e spåret från höger, ganska långt fram. Efter skidinlämning joggade jag bort till bussen för att värma mig, äta min SYNTETISKA carbo-gel och bara vila.

0745 var det uppvärmning, av med överdragskläderna och 0803(!) höjdes reklamskyltarna som delat fållorna och fältet gled iväg. Det gick fort över fältet och upp mot backen, jag visste nu att jag skulle få gå innerkurva uppför backen. Det är lite brantare i högerspår vilket gör det svårare att hålla ihop skidor och stavar uppför, man vill gärna saxa men då riskerar man att någon göteborgare (för det vara bara dom som hördes) trampade av skidan eller staven. Om det eventuellt, mot förmodan, kanske, skulle bli en start nästa år tar jag vänsterspår uppför backen. Väl uppe skrek en av göteborgarna "Gött att va uppe för dänna jävvla horbacke!" Jag var beredd att hålla med.

Ute på myrarna mot Smågan föll modet, jag fick slita rejält för att inte bli ifrånåkt. Glidet var kass och det gällde att behålla lugnet. Passerade Smågan 44 minuter efter att jag startat klockan i Berga by, det visade sig senare att officiella klockan startats 3 minuter innan, det skulle få konsekvenser längre fram i loppet =)

Inte mycket att berätta om fram till Mångsbodarna, väl där funderade jag på att valla om men skippade det och gled snabbt igenom depån. Jag drack minst 2 muggar i alla depår, mest sportdryck, men det var ingen trängsel direkt så det gick att glida genom och greppa muggar i "farten". Efter mångsbodarna var det min tur att leka göteborgare, minst 100 pers gled förbi mig i nerförlöpan, jag skrek rakt ut vid ett tillfälle. Enormt frustrerande.

I Risberg blev det raka vägen till Toko-boden. Det polerade upp och försökte fixa lite glid och det blev faktiskt bättre. Jag kunde gå med hyffsat i 5-6 km men sen var det tyngre igen. Nu började jag inse att 6 timmar skulle bli tajt, medaljen hade jag ingen koll på eftersom jag inte visste något om täten.

Framme i Oxberg refererade speakern elitens målgång i Mora, jag hade då varit ute i exakt 4 timmar och hade 28km kvar till mål. Jag hörde speakerna säga att täten precis paserade 4 tim, tittade ner på min klocka som stod på 3.56 och hoppades att det var ett missförstånd eller att han bara inte var så exakt. Snitthastigheten hit för min del hade varit 15.3km/h, stressen började infinna sig. På väg ut från kontrollen ropade Charlotta och Pontus Frondelius några glada hejarop, det behövdes =)

Photomics fotograf var där bara för min skull

Jag kämpade med glidet förbi Hökberg, tänkte stanna där och fixa vallan men det stod en gubbe vid boden så jag skippade och slet vidare. Vätskebalansen var allt annat än i balans så Stadiums depå och diverse småklubbars service var livräddare. Tack Ulricehamn som gav mig en vattenflaska nånstans innan Hökberg. I Eldris stod det still, jag hade inte mycket kvar i rygg och armar och i ren desperation kastade jag in skidorna i Toko-boden där, rätt eller fel men de la supersnabbt på lite blöt glid, det hjälpte inte ett skit kändes det som. Kanske var det där jag tappade 6-timmar?

Inne i Mora hörde jag kyrkklockorna klämta och insåg att det var kört, jag hade fortfarande tid på min klocka men insåg att de nog släppt iväg oss några minuter efter 0800. Tydligen synkas inte klockan med starten utan resultaten räknas från 0800. Inne på upploppet ropade speakerna att det var 4 min kvar innan tiden för medalj gick ut. Det var första gången jag log sedan kontrollen i Mångsbodarna. Inne i målfållan hörde jag Coach Karlsson från läktarplats ropa "Härligt Carlén! Medalj!" Väldigt skön känsla!

Jag har aldrig tagit ut mig så mycket i något sportevenemang, trots en hel del cykeltävlingar och annat genom åren är detta det tuffaste jag upplevt.

Min totaltid (enligt Garmin) över 90.04km var 5.58.10. Snitthastigheten blev 15.1. Visst är det surt men raceklockan i Dalarna var inte på min sida denna gång.

Jag är väldigt nöjd med placering 2371 och om efterkonstruktionen i hjärnan får tala så är ju medaljen egentligen ett bättre prestationsmått än tiden? Men frågan kommer alltid att vara "jaha? vad körde du på?" Vi ses i Berga By ett annat år.

Ikväll lades sista pusselbiten i Vasalopps-förberedelserna. Olstorp var arenan och det blev totalt 30km i snabba, relativt isiga spår. Jag fokuserade på att köra kontrollerat och försöka hitta ett distanstempo som skulle kunna vara Vasaloppsvärdigt, det är inte lätt! Det blir väldigt lätt att man trycker på lite förbi någon åkare eller uppför någon liten springbacke och vips ligger man högre i puls och armarna börjar kännas. Idag hade jag riktigt dåligt fäste, det är hopplöst även i småbackarna i Olstorp så för att spara på armarna i VL är det nog oerhört viktigt med fästet. MEN skulle jag vara tvungen att välja skulle jag nog ta glid före fäste, det är ändå istort sett nerför hela vägen från Sälen till Mora =) Efter första backen når vi högsta punkten sen går det i etapper nerför hela vägen.

Det finns en del orosmoln på himlen inför söndagen:

1. Vädret
För några dagar sedan visade YR på plusgrader under söndagen, igår var det dock minus igen och nu är det fortfarande minus men en elak front med plusgrader utlovas redan på måndagen, bara inte den rullar in ett dygn tidigare.

2. Vallan
Daniel Brengdahl gjorde ett strålande Öppet spår i söndags, han hade vallat med Pölders grundvalla (vi gillar inte Pölder) och ett lager högflour ovanpå det. Det höll i 30km sen uppfattade han att glidet var sämre än hos övriga. Hans förslag på lösning var naturligtvis dyrare valla =) Pulver! Jag är skeptisk, Brengen hade ju bra glid i början så då skulle pulvret hålla bättre än högflouret? Kan vara så, nån duktig vallare får gärna reda ut detta, på fredag bär det av mot vallaboden för att fixa laggen.

3. Bindningarna
Salomon har lagt ner sina fjäderupphängda SNS-bindningar, det är en helt annan teknik till nästa år och vi är många som vet varför. ALLA jag känner som kör på Salomonskräpet har haft problem. Själv har jag hittills bara tappat en justerskruv så med lite silvertejp håller (kanske) grejerna ihop till Mora, väl där väntar Martin Karlsson skidbål alternativ jordens reklamation till Salomon. Om dom hänger sig så platsgrejen under pjäxan lossnar och man trampar på den hela tiden finns bara ett knep. Stanna och flåsa/andas på den tills den tinat och går att trycka tillbaka, sen är det bara att köra med sladderskida så gott det går (utan bakre infästningen kopplad alltså).

Nog neggat! Det kommer att gå hur bra som helst! Ska bli härligt att uppleva denna klassiker. Målet är 6 timmar men det ska mycket till för att lyckas. Med rätt före, hela bindningar, rätt disposition och en god skopa jävlar anamma kan det gå. Lycka till alla som kör!

Idag är det 150 dagar kvar till Vasaloppet och ännu äger jag inte ens ett par skidor, det ska väl Tony Pölder kunna ordna misstänker jag men det börjar bli dags att sk(r)ida till verket och inhandla ett par kolfibervapen inför den mest klassiska tävlingen på svenska mark. Idag fick vi inbjudan av Sya SK att åka till skidtunneln i Torsby för att komma på snö tidigt. Inte fel men Akele har ju fest samtidigt och det vore ju trevligt att lära känna löparfolket också. På tal om folk var det fullt av sådana i Ljungsbro idrottshall igår. Martin, Mårten och jag var där och körde några längder men folket och varmvattnet hindrade stordåd från att uträttas, men en trevlig utflykt blev det! Martin har videobevisen på hur man laddar om och fyller på depåerna på bästa sätt efter en sån urladdning. Det lär väl hamna här på bloggen vilken dag som helst.

Avslutar med en instruktionsvideo för stretching som jag just hittade på YouTube

Gonatt.

Sya-strumpan var det...såhär ser den ut på en duktig skidåkare. Vad tycks?